"
Skratta, res, älska, känn passion, gråt ut, hoppa runt, ta risker och framförallt inse att livet är så kort. Vem bryr sig om vilka klänningar, skor, väskor ni har köpt eller om alla har??????! Kan vi ta med dom till graven eller livet efter? NEJ! Men alla underbara minnen kan vi ta med oss. Jag brukade också vara sådär när jag bodde i Sverige, därför jag mådde så dåligt där, jag mår dåligt här med men på ett annat sätt för nu har jag andra problem men anyway, i Sverige kändes det som allt handlade om alla bloggar och vem som hade snyggast stil, kläder, väskor, stureplan yadi yada. Sen så kände jag fuck it! Jag har drömt om att bli skådis och sångerska sen jag var liten, nu måste jag ta chansen! Så jag drog bara.
Nu handlar inte lycka om att bo i LA, för som sagt. Denna staden är brutal. Det finns väldigt få människor som har normala förhållanden här alltså ingen kärlek, folk hugger varandra från höger till vänster för att ta sig någonstans, folk fastnar i droger och alkohol, mycket skit med tjejer som är escort och äckliga rika snubbar och ja listan är lång.
Jag har sett Hollywood sluka upp folk en efter en, vissa knarkar ner sig totalt och måste till slut åka hem och vissa känner till slut att dom inte pallar bo här nå mer och att det inte är något för rom nå mer. Jag har själv flera gånger velat flytta hem och ja menar vem vet jag kanske flyttar. Men jag tycker det är skitkul när folk säger “Nämen LA, fan vad kul måste va helt underbart där!” eller när jag ser nykomlingar som flyttar hit som tycker allt är så coolt så dom dör även om dom ser en B-kändis. Skakar bara på huvudet och tänker…Just wait and see.. LA testar alla. Det kan vara en riktigt smutsig stad, få bryr sig om en på riktigt och många skulle trampa på en om dom fick en bättre opportunity. Survival of the fittest."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar